Det slår aldrig fel. Jag tror att jag vet vad det är jag ska göra, jag har en idé om hur det ska bli och vad jag gör men så blir det hela helt annorlunda. Och jag förstår först efter ett tag vad det är jag målar och försöker bearbeta. Jag förstod det igår vad det är jag håller på med nu. Jag vill egentligen inte berätta så mycket om det och det spelar egentligen ingen roll vad min utgångspunkt är, var och en som ser bilderna får ju se och ge det innehåll den vill,  men kort kan jag säga det handlar om en stor förlust och en omvälvande händelse jag gjorde i höstas då en vän till mig dog. Det förstår jag nu och det är det jag hållit på med. Därmed inte sagt att det bara är dystra bilder jag gjort eller att det är något måste behandlas med speciell vördnad men bara att jag förstår nu vad det är jag håller på med lite mer. Jag har både skrivit, målat och broderat mycket de senaste veckorna. Häromdagen blev det bara vattenfärger och jag kan tycka mycket om att jobba med den typen av färg som omväxling till oljan som beter sig lite annorlunda. Här är lite av det jag gjort den senaste veckan.

”Clay la resten av rosorna vid dammen”