Det är öppet hus mellan 12-16 och jag bjuder på vin och lakrits och självklart hallonsoda till den som vill ha. Det blir kul! Kom till Cigarrvägen 14 i Hökarängen, ovanför Konsthall C. Vi ses!

My new friends 2, olja på pannå, 17×21 cm, 2016, 2500 kr

Om du är nyfiken på att se de nya saker jag har gjort, eller titta på det som finns kvar från tidigare utställningar, eller om du är sugen på att bara hänga lite- kom kom kom! Billigare priser (utan galleripåslag) snacks och dricka utlovas! See you!

Adressen är Cigarrvägen 14 i Hökarängen, ovanför Konsthall C

Alltså nästa lördag den 13:e maj! Klockan 12-16. VÄLDIGT VÄLKOMMEN!!!

Så heter en bild jag gjort i veckan. De andra heter Jackie, Me and my dog in the morning och klasshatet har jag alltid med mig. En bild av Mullvaden Malva har jag också gjort som är en illustration till en text jag skrivit ute på. 

För mig är det alltid skönt när jag klarat av deklarationen, sökt stipendier och annat som ska klaras av den här tiden på året. Det känns som en ny början, en ny tid är här och en våg av arbetslust väller över mig. Jag vill bara vara i ateljén och arbeta, arbeta, arbeta. Så härligt att då få besked om att det blir utställning snart på ett ställe här i Stockholm. Tiden är inte exakt klar än så jag återkommer om tid och plats när jag vet exakt. I maj kommer det också att vara öppet hus, men jag återkommer om det också. Men det är skönt att veta att det jag väntat på nu är på gång och efter en lång ganska seg vinter kan man nu kasta av den tunga filten och köra igång med nytt. Jag har börjat på en liten historia om Malva Mullvad och hennes vänner, vilken handlar lite om det, att gå vidare och börja om efter en lite mörk tid.

Jag hade häromdagen förmånen att få besöka min dotters skola och berätta om mitt arbete. Jag var noga med att försöka berätta vad vi har konsten till och vad som är konstnärens uppgift- dvs att undersöka samhället, att ställa frågor, att ta reda på vad det är att vara människa och att få folk att känna och tänka. Känna som i att igen sig eller känna något annat. Tänka som i att tänka nya tankar eller få sina egna bekräftade. Detta var inget som verkade konstigt för barnen. De verkade helt förstå. Jag var också noga med att poängtera för dem att det inte var det perfekta som var viktigt, att misstagen ibland är det som blir bäst, att experimenterande ger nya oväntade resultat och att man måste leka. Leka och se vad det blir. Man kunde riktigt se hur de små sög i sig och liksom samlade på orden. Jag önskar de minns dem. Att de kommer ihåg att det är något annat än perfekt man oftast vill åt. Att uttryck är något annat än avbild. En liten pojke sa när jag skulle gå att han ville bli konstnär när han blir stor. Jag blev så glad av det. Jätteglad. Det kändes som jag lyckats förmedla det jag ville. Kanske kommer han att göra fantastiska grejer! De kommer de nog göra hela gänget! De var ett sånt fint gäng! Att hänga med sexåringar är bra för själen. Rekommenderar alla!

This week I have been to a really interesting seminar about art outside its normal context of museums and the so called white cubes. People from around Europe were gathered and talked about their projects outside gallery spaces. It was not only about so called public art in the sense we know as art in urban spaces or buildings and how that is planned for, there were also talks about how the civic can be engaged in art projects, how specific venues can be used to actually strengthen art works and then they also talked about the difficult and sad situation that artist in some countries are forced to act in unusual ways because of the political situation. Many of the projects are quite politic almost activist and although I don’t believe in too strong or too obvious political message in art these talks proved what I already think, that art without being too explicit can pinpoint or show a problem, raise questions and in that way have an input on really important issues.

This is a field I am very interested in. I strongly believe in getting people engaged and involved in art projects. My experience of that is very very good. I also like when art are taken out of the art world and closer to people, so more people can experience it, take part in it and use it. Because so many of us need it. I feel very inspired and will continue working in this direction.

I have started a new instagram account called girls_lottawzt https://www.instagram.com/girls_lottawzt/  where I will be showing my work regarding the project Girls that I am currently working on. The project is very important to me and I will explain why. Please join me!

Women’s rights and equality are under attack. It is an unpleasant time where rape is broadcasted live on facebook and where a couple of new laws regarding women’s independence, health and prosperity has been instituted just the last couple of months around the world. I feel sad and scared by this development, although I also see a strength and great resistance among many people. Many of us will do what we can to work against this trend and I will definitely do what I can to contribute. My way is to paint.

I have for some time been working with girls, painting them, drawing them and also modelling them in clay. I started a couple of years ago with my exhibition Beyond the male gaze in Lidköping city art gallery but I have continued long after that and now that Trump was elected president, I began intensively again.

It can be an act of power just to take the right to look and to see as a woman, when that was previously a right reserved the man. This is what we call the manly gaze as normative and I have been working with that issue before but this is not only that. This is also and most of all wanting to show all the women affected by the current madness going on.

My mission is to continue working portraying and represent all women who should be able to live their lives the way they want and be independent and secure.

To try to stop the attack on women’s rights I want everyone to see the ones affected by it. I want people to see that this new development reagards all women, your friends, sisters, mothers, daughters, basically every girl and woman you see around you, like the one on the bus, in the grocery store, the woman who works in the library, who performs surgery on you, the one singing in a band, she who has 14 friends, four children, in short everyone.

It is they, we, who are affected by what is happening right now. I want to show everyone, us. And I will do it as long as I feel it is needed. Four years on, if that will be necessary.

Here is some new work from this week.

This week I will take down the exhibition I have had in Lund in the South of Sweden, called Freedom. It had been great not at least because of the fact that some young people have used the exhibition to talk around the subject freedom and to perhaps find new ways or interpretations of it. I feel very proud to be part of that.

I have also this week been to a seminar about art politics. I haven’t really been to concerned around that subject I must admit. But I learned a lot. Not at least that I am not alone thinking about these things. For example this thing about being an artist and not really part of the social security system. Also the subject of funding and how that works and who has the power in who gets what is of course really interesting. They talked about class and the fact that many artist comes from a middle or upper middle class background. is that ideal? Not really. A lot of other important and basic questions were raised in the seminar. What is culture and what is art for example? What is the difference between the two?  What kind of society do we want? I think I can see a new way coming, and an old style or way of handling stuff maybe coming to an end. And I think it is a good thing. But we need to talk about these things. We need to keep what is working here in Sweden and find out new ways for our new time. We have to ask ourselves what do we want? How should artist be payed or what role should they have in society? I will think more about this and come back to it. What I will carry with me for now is the word ”tuggmotstånd”. Someone with quite a lot of power in the funding department said that what art is about. I will keep thinking abut that.

Efter lov och lite hemmatid med sjukt barn så är jag nu tillbaka i min ateljé och det är så oerhört härligt. Jag tycker så mycket om min lilla plats. Du får gärna komma och hälsa på om du vill! Jag är här varje dag!

Jag fortsätter med tjejerna som blivit extra aktuella i veckan eftersom det ju finns en dag för kvinnan, men för mig och för många många andra är det en fråga vi arbetar med varje dag och alltid. Jag har tecknat lite på det temat men på resande fot får man ofta också nya idéer och så blev det även denna gång så nu har jag huvudet fullt av ett gäng  tankar och projekt jag vill komma i gång med, vid sidan av kvinnorna.

Vi har också i familjen bestämt att vi till hösten ska åka till Hongkong. Har du några tips eller till exempel vet något om konstscenen där så berätta det gärna för mig!

Ha det gott så läge Vi ses!

Nu är det lov och jag hänger mest runt med mina små och tar det lite lugnt, tecknar lite hemma, läser konstböcker jag lånat på biblioteket och samlar ihop mig inför att börja jobba ordentligt igen. Man måste ha sådana perioder också. Det ingår i jobbet liksom. Just nu är jag hos min mamma på Kungsholmen och hänger lite. Vi tycker om att bo lite hos henne i stan ibland som omväxling.

Imorgon åker jag ner till Lund och tittar till min utställning, är där på eftermiddagen i morgon om du skulle ha vägarna förbi, och jag ska också gå och se på en gammal vän som har konsert i Malmö, Jakob Hellman. Det kommer bli mycket roligt då vi är en hel drös med gamla vänner som ska gå.

Jag längtar efter att få visa mina tjejbilder som jag gjort. Jag sålde en den här veckan. Det gjorde mig mycket glad! Alltid kul när ens ”bebisar” hittar nya hem!

Tjejerna: