Jag började veckan med att prova på att måla akvarell i lite större skala. Jag har aldrig gjort det förut. Det var svårt att få det som jag ville. Jag tror man behöver lite mer speciella verktyg. Och jag kände inte igen mig. Det var frustrerande. Ganska ordentligt. Jag tappade lite. I tron på mig själv. Och det kändes liksom fel. Men så tänkte jag, det är inte jag, ju, det här. Så här jobbar inte jag. Jag mindes plötsligt hur min lärare, tutor som det hette,  på St Martins en gång sa till mig att jag skulle vara ‘bold’, när jag frågade om jag skulle satsa på måleriet eller inte, och så kom jag liksom på att det var det jag skulle vara, igen.  Så skönt. Att komma på vad det är som är jag . Och hur jag ska göra. Kan bara göra på mitt sätt. Och det är det jag ska göra.

Har inte gett upp akvarell men vet nu hur jag ska göra. Och vad.

En god vän till mig gjorde mig också påmind om vad det är som är allra allra viktigast för mig. Inte helt medvetet men hon gjorde i alla fall det. Det stod väldigt klart för mig plötsligt att jag är måleri. Inget annat. Allt övrigt kommer i andra hand. Och då menar jag när det gäller yrke och vad jag gör,  vad jag vill ägna min tid åt och vad jag vill vara. I det stora hela är annars min familj allra viktigast av allt. Men när det gäller yrke och måleri finns inga kompromisser. Det är allt eller inget. It is what I do. Or I will not do it at all.

Sen har jag också provat att trycka lite grejer på ett fint fineart papper.Både i färg och i svartvitt. Det är till utställningen i Lund. och det funkade fint. Det blev bra!