Torsdagen den 6:e oktober, (rör vid bilden så visas bildtext om du inte ser någon)

14550873_10153786205682032_1562536977_o
Hösten, olja på trä, 180×140 cm, 2016, 22000 kr
brevladorna
Brevlådorna, olja på trä, 140c60 cm, 2016, 13000 kr
Annonser

Bildbibliotek Hösten 2016

 

Fantastiskt roligt

Det är så otroligt roligt att hålla på med det här projektet jag har dragit i gång. Vad gör dig glad? Det strömmar in vykort varje dag och jag är så tacksam att folk vill vara med.

11164661_10152735877597032_2504316999701726864_n Tror det kommer bli väldigt kul för alla att se sen i september vad andra har skrivit och så. Och vad jag har gjort utav det kanske.

Jag ska snart att börja jobba med alla svar men under tiden har jag målat lite grann på annat. Lite av varje. Som det fallit sig och känts bara liksom. Jag har också haft Öppet hus och det var jätteroligt. Det kom ganska många och ett gäng tavlor fick nya hem. Det är alltid roligt att ha lite folk i det rum där jag vanligtvis är rätt så mycket själv. I övermorgon tar jag familjen och åker till Lousiana för att kolla in min favoritkonstnär Peter Doig. Det är så spännande så jag nästan hoppar. Good weekend liksom. Känns lite som att sommaren börjar nu tycker jag. En lång, härlig och äventyrlig sommar.

barnen bildgkg fågelteckning havet ugglan

”Ruskigt bra” står det i min första recension. Av Bo Borg i NLT.

Nya Lidköpings tidning 30 mars 2015

 

Laddade konstverk med ständigt aktuellt budskap

 

I Lidköpings konsthall visas lågmält intensivt måleri i höstliga färger. Det är föreställande bilder. Människor är den vanligaste motivdelen. De är målade i en figurativ, föreställande bildtradition. Det är personer i grupp i olika situationer. Ingen stor dramatik i relationerna, men ändå gör färgerna och formspelet dem återhållet laddade och dramatiska.
Kanske övertolkar jag några bakgrundsfaktorer när jag fördjupar mig i dem; att hon arbetar som scenograf och att hon är utbildad i Storbritannien.
En del bilder får i mina ögon lite av scenografiskisser över sig, ansiktslösa figurer utplacerade för att skapa en förväntan om att någonting ska börja. Men här är ögonblicken frysta.

Tanken om det brittiska får sin grund för mig i det faktum att bilderna ser så exotiska ut. Även om man ser många utställningar ser man sällan de här färgställningarna. De ser anakronistiska ut, som om de kom från 50-talet. Eller exotiska som vore de sprungna ur en måleritradition som inte fått fäste här. Och det gör dem förstås personliga.Utställningen heter Bortom den manliga blicken, en titel som förstås skapar förväntningar och styr tolkning och tillägnelse. Den manliga blicken ses i feminismen som en härskarteknik som skapar normer och krav för hur kvinnor ska se ut och agera för att passa genomsnittliga manliga uppfattningar och kvinnoideal.

Som Cornelis Vreeswijk så träffande beskrev fenomenet från sitt håll: ”Dock gav hon mig ett ideal mot vilket jag fick strida/Oh Gud vad jag fick lida/Oh Gud vad jag fick lida”. Så fungerar den manliga blicken. Av den blir kvinnorna stansade till objekt. Men alla som träffat en vet att det är subjekt de är och vill vara. Många flickor och kvinnor känner sig tvungna att anpassa sig. Den här processen kan ske både på ett medvetet och/eller ett omedvetet plan.
Det är en intressant teori och tankesätt.

Och utställningsrubriken skapar förväntningar att bilderna ska handla om det rubriken anger, alltså strategier att slippa den manliga blicken. Det kanske de gör, men det är svårt till omöjligt för mig att läsa ut av bilderna själva.
Kanske, tänker jag, sitter det i att kvinnorna i målningarna känns upptagna av egna aktiviteter och relationer med varandra. Det är inte pinuppifierade, utan avkopplade i sitt. Några bilder, budskap eller inte, är ruskigt bra. Jag tänker särskilt på en badhusbild. Eller en med en liten flicka som studerar en vuxen.

Teorierna och ambitionerna är tydligt skrivna i de papper som delas ut. Visst kan det skapa en koppling, men jag tycker nog ändå att bilden ska berätta litet mer själva än vad de gör, på sina egna villkor. Kanske beror det på att jag är präglad av en av de stora männen, Esaias Tegnér som sa: ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. Men jag känner mig tveksam. Tänk om jag, fast jag försökt undvika det, ändå sett på och bedömt utställningens bilder med en manlig blick.

Bo Borg

 

 

Något av det allra roligaste och största jag varit med om!

 

Nu har jag kommit hem från Lidköping igen. Det var så himla himla kul att vara där! Jag känner mig lite som om jag flyger på små mål. Inte var det tristare att en recension kom in i tidningen idag och att recensenten som skrivit var väldigt positiv. ”Ruskigt bra” skrev han. Det är bara så roligt. Som om det äntligen händer. Som om allt slit äntligen ger lite utdelning. Fast jag måste säga att det är roligt slit så jag har absolut inget att klaga på.

Vi kom till Lidköping i onsdags. Tavlorna hade anlänt lite före oss och vi började genast packa upp.

Min man Fredrik är bra på att se vilka bilder som passar att sitta tillsammans och vi hjälptes åt att placera ut tavlorna så som vi trodde vi skulle ha dem.

Dagen efter började vi spika. Det var ett ganska mastigt jobb men det blev bra. Jag blev så nöjd som jag aldrig har varit förut och grät till och med lite till min egen stora förvåning för bilderna kom liksom till sin rätt på något sätt. Det kändes så stort. Så härligt. De hade gjort så fint de som jobbar där och de var så vänliga.

Jag kände och förstod att det här är det största som någonsin har hänt mig yrkesmässigt. Vi blev bjudna på lunch på tjusigt ställe och så kom det journalister och intervjuade mig. Det var roligt att få berätta om det jag gjort och få intresserade frågor från människor som ansträngde sig för att förstå, var nyfikna och ville veta mer.

Vi jobbade hela dagen  med hängningen och var ordentligt trötta på kvällen. Men härligt trötta. Det var helt enkelt en fantastisk dag för mig. Min bästa jobbdag någonsin.

11081129_10152644348417032_272755728517316222_n11070137_10152644352667032_1578677247084654891_n

På fredagen var journalisternas arbete i tidningen.

988902_10152646154252032_6827625466622631667_n

http://www.lidkopingsnytt.nu/…/bortom-den-manliga-blicken-…/

Det var lite kul att se. Och sedan kom kom en recensent och pratade med mig och tittade på utställningen. Det var också väldigt roligt och intressant. Lite pirrigt för inte visste jag vad han skulle tycka men samtidigt var jag verkligen nöjd med hur det hela såg ut så jag kände att jag verkligen gjort mitt bästa och inte kunde göra mer.

På lördagen var det så dags för vernissage. Min familj och vänner från Stockholm kom och ca 150 stycken till. Det var helt fantastiskt. Jag saknar ord för hela denna upplevelse men ingen kan väl säga något annat än att nöjdare tösabit finns inte. Jag vill tacka alla i Lidköpings konstförening och speciellt Kenneth Carlsson. Det var väldigt väldigt kul det här. Utställning hänger till den 25: e april!

Älsklingarimage4image3image2image111096643_10152648143827032_3473029259726323182_n10570385_10152648146137032_5502526537296968057_n TACK!

http://www.lottawasterlidzmudatrzebiatowski.se/

 

 

Klart inför Lidköping! Och tankar på vad som kommer nu.

Allt är nu klart till utställningen i Lidköping. Den största bilden är 180×120 cm och det här är den minsta. Bara 20×20 cm. IMG_0216

Den här veckan har jag gjort ramar och packeterat. Det är rätt krävande och jobbigt, tar en himla tid, så det är skönt när det är färdigt.

IMG_0208 IMG_0232 IMG_0233 Allt står nu inlindat i plast och nedpackat i väskor för att på måndag bli hämtade av en lastbil och köras till Lidköping. Bilderna åker före mig. Jag själv åker om 10 dagar.

Det är bara två veckor kvar till vernissaget nu! Det ska bli väldigt kul och komma dit och hänga och träffa folket där. Här är inbjudan! Du kommer väl?: )IMG_0217

IMG_0230 Det är lite tomt när allt är nerpackat och liksom klart. Direkt kommer tankarna på vad man ska göra nu. Jag fick två refuseringsbrev från förlag som jag skickat manus till denna veckan. Det är lite knäckade. Men också peppande. Jag måste göra bättre. Mer! Måste skriva något som är mer engagerande, inte minst för mig själv, känner jag. Jag är trött på den historien jag hållit på med. Jag ska skriva något annat. Mer från mig. Mer från hjärtat. Det ska bli kul!

Fick också ett nej från ett jobb jag sökt. Som dekormålare. Jag tyckte att det var en bra sammanblandning av de olika jobb jag har haft, som scenograf och konstnär, men jag hade nog fel. Och tror egentligen inte det är för mig. Det är mer hantverk liksom. Och det är inget jag gör eller är bra på. Ändå blev jag lite besviken. Ville att de åtminstone skulle ta in mig på intervju. Men så blev det inte. Och egentligen är det bra. Jag ska göra det här. Och frågan är vad som händer nu. Efter utställningen i Lidköping. Passade på att testa lite nya grejer, nya stilar, för att se åt vart det barkar. Vad jag vill göra nu? IMG_0205 axxbild

En bild från en utställning jag var med på i Cornwall kom tillbaka med posten denna veckan. Det var nästan ett år sedan jag sände iväg den dit. Roligt att se den igen.

IMG_0234 IMG_0235

Ha det gott i solen allihop! Nu är ta mig sjutton våren här!

 

Skalar ner och skalar av, fokuserar, och kan inte göra något annat än att måla, måla, måla.

Denna veckan har jag bestämt mig för att lägga ner Facebook och Instagram för ett tag. Ja inte lägga ner såklart det är ju inget jag kan göra, men dra mig ur, inte vara där, det kan jag. Jag störs av att känna att jag ska kolla av där hela tiden och jag bryr mig omotiverat mycket om vad folk gillar och delar, vilket bara skapar onödig irritation och inte tillför någonting egentligen. Därför kom jag till det beslutet och det känns så välsignat skönt. Det har också givit mer energi och koncentration till mig och arbetet i ateljén. Jag vill bara måla, måla, måla MÅLA hela tiden just nu. Det har jag velat ett tag men nu är jag ordentligt inne i det. Det känns som om jag ser saker jag vill rita av och måla, föra samman, göra bilder av hela tiden när jag rör mig gatorna, läser tidningar och så. Jag samlar intryck, tecknar, skissar, planerar, skriver, och sen målar jag. Och det känns som om det börjar hända saker nu. Det förändras, blir som jag vill, kommer ut rätt. Titlarna har jag ju alltid gillat och är nu viktigare än någonsin. Imorgon får jag fortsätta igen. Jag längtar.

Två mindre målningar på duk: 

 1

Hide away in solitude

2

Modesty that radiates

Fyra större målningar på trä, ca 100×120 cm

3

Hopelessly devoted to them

4

Very assertive about being us

5

I’ll be your shelter

6

Searching for the unknown