Det är inte helt lätt att starta om när man har haft utställning. Det är en så stor urladdning och uppladdning, förväntan och lättnad på samma gång. Det kan vara svårt att veta vad man ska göra sen, var man ska börja. Svårt att veta vad man ska göra och varför man håller på. Måste liksom leta upp det igen. Men jag gör det. Och jag börjar hitta. Letar bland mina förebilder och föregångare. Som den här kvinnan Jean Cooke, som är månades konstnär på Royal Academy i London. Skulle varit fantastiskt att åka och se det! Skulle man kanske kunna göra men inte precis just nu. Men jag inspireras av henne ändå, och hennes ord:

• Sometimes I paint self-portraits to show off, sometimes to hide away in solitude, sometimes to say ‘Here I am’, sometimes to say ‘I want to be alone’. But always there is a searching for the unknown, the previously unperceived.

  Jean Cooke RA

  Bra tycker jag och jag känner igen mig även om jag inte målar självporträtt. Jag har målat lite och även om jag försöker ändra och göra något nytt, man vill liksom det, så tycker jag att det blir lite likt det jag gjort tidiagre. Vi får se vart det barkar hän. Får som alltid se vad som händer. Is i magen, som min bror säger. Man måste ha is i magen.