Jag har målat och målat och målat  en tid nu. Koncentrerat mig och fokuserat. Inte kunnat släppa. Bara velat fortsätta. Men så plötsligt i går så var det som om jag plötsligt var lite klar. Det var färdigt liksom. kände jag. Det fanns inte mer just nu. Måste pausa. Måste bara var lite nu. Låta det jag gjort vara och spänna av. Det var fantastiskt skönt. Om också lite konstigt. Men jag låter det vara så nu lite. Kan rekommendera en oerhört bra pjäs om ni är sugna på sånt. Det flygande barnet på Orionteatern. Schwosch vad bra. Klubben senare på kvällen inte heller så dum. Jösses vad coolt de har gjort.