Hej allihop
Nu tänker jag ta lite ledigt och åka till landet och teckna och rita och läsa och samla bilder och intryck. Så ses vi augusti igen och på utställning i september!
Här är en artikel om mig från Sköndal/Farsta tidningen. Jag tycker den blev rätt bra faktiskt och att de fick till det jag gör ganska väl. Ha det gott!
http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/hon-ar-en-av-alla-konstnarer-som-lockades-till-hokarangen/aRKpfp!W9o5lUX64rYD7sIMwvkDtQ/
Hon är en av alla som lockades till Hökarängens konstnärskluster
Hon är konsekvensen av Hållbara Hökarängen. Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski är en av alla konstnärer som lockades till Hökis för att sätta färg på stadsdelen. ”Det var lite skruttigt och så, men det gör ju inte mig något”, berättar hon.
- Nyheter
- Publicerad 12:00, 21 jun 2016
- Oliver Åbonde
Det är litet, det ligger färgtuber och färdiga tavlor till höger och vänster, och golvet är täckt av färgstänk. Det låter som en klyschig beskrivning av en konstnärsateljé, men det är precis så det ser ut hos Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski. Hon är en av alla de konstnärer som har ateljé i Hökarängen, ovanför Konsthall C.
Hon har haft ateljén i fyra år, och flyttade hit när projektet Hållbara Hökarängen var i full färd. Då ville man ha hit konstnärer och kreativa människor för att få en mer levande stadsdel.
– Jag fick veta att de ville ha konstnärliga människor här, så då sökte jag. Då fanns det ganska mycket ledigt, så jag fick gå runt och kolla. Det var lite billigare hyror här också, om man jämför med andra platser. Då valde jag den här. Det var lite skruttigt och så, men det gör ju inte mig något. Det är bara bra att man slipper tänka på det, säger hon.
Lockades hit. Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski är en av alla de konstnärer som har ateljé i Hökarängen, i samma hus som Konsthall C. Foto: Maja Brand
”Gillar verkligen Hökarängen”
Ateljén är delad i två rum. Det är i det ena rummet, där golvet är täckt i alla tänkbara färger. som hon målar under dagarna. Det andra rummet fungerar som en form av kontor, där hon kan sköta det mer administrativa.
– Jag kan inte måla hela tiden. Men det finns annat att göra, skicka mejl och sådär. Jag har märkt att jag kan koncentrera mig och måla i fyra timmar ungefär, sen blir det inget bra längre. Men det är ju ganska tyst här, så det är ett jättebra ställe att hitta koncentration på.
Lotta bor inte i Hökarängen utan i Enskede, men spenderar sina dagar i Hökis.
– Jag är här hela dagarna, jag gillar verkligen Hökarängen. Jag gillar att kolla på folk, och man får verkligen mycket inspiration här så det är schysst.
Gör feministisk konst
Hennes konst blandar gamla tekniker med mer moderna tankar. Olja och akryl är färgerna som gäller.
– Det är lite old fashioned men med moderna motiv, det som pågår i min värld. Jag har testat andra saker men det är måleriet jag gillar. Sen har jag varit inne mycket på feministiska grejer på senare tid, kvinnans rätt. Det blir ju det som ligger nära en som man målar.
För närvarande håller Lotta på att färdigställa ett projekt som ska ställas ut på Galleri Korn i Hornstull i september. Hon har bett sina vänner att beskriva vad frihet betyder för dem, och överför sedan deras ord till duken.
Inspirationsvägg? Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowskis ateljé ser ut som ett typiskt konstnärstillhåll. Foto: Maja Brand
Frihet är en frys med bär
– Det får inte bli för mycket illustration. Det tycker jag är svårt, och det är ju liksom inte det jag gör. Så det måste bli min egen tolkning.
Någon har tyckt att det är frihet att kunna ligga kvar i sängen på morgonen. En annan att ha en frys full med bär och nyskjuten älg.
– Jag hade det här citatet på väggen: ”Frihet är inte att alla som har råd kan köpa en egen sjö”. En del kanske tycker att det är det, men om det inte är det vad är det då? Ordet är så olika för människor, men det är ändå oftast samma har jag upptäckt.
Alster. ”Jag har testat andra saker men det är måleriet jag gillar”, säger Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski. Foto: Maja Brand
Hon är en av alla som lockades till Hökarängens konstnärskluster
Hon är konsekvensen av Hållbara Hökarängen. Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski är en av alla konstnärer som lockades till Hökis för att sätta färg på stadsdelen. ”Det var lite skruttigt och så, men det gör ju inte mig något”, berättar hon.
- Nyheter
- Publicerad 12:00, 21 jun 2016
- Oliver Åbonde
Det är litet, det ligger färgtuber och färdiga tavlor till höger och vänster, och golvet är täckt av färgstänk. Det låter som en klyschig beskrivning av en konstnärsateljé, men det är precis så det ser ut hos Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski. Hon är en av alla de konstnärer som har ateljé i Hökarängen, ovanför Konsthall C.
Hon har haft ateljén i fyra år, och flyttade hit när projektet Hållbara Hökarängen var i full färd. Då ville man ha hit konstnärer och kreativa människor för att få en mer levande stadsdel.
– Jag fick veta att de ville ha konstnärliga människor här, så då sökte jag. Då fanns det ganska mycket ledigt, så jag fick gå runt och kolla. Det var lite billigare hyror här också, om man jämför med andra platser. Då valde jag den här. Det var lite skruttigt och så, men det gör ju inte mig något. Det är bara bra att man slipper tänka på det, säger hon.
Lockades hit. Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski är en av alla de konstnärer som har ateljé i Hökarängen, i samma hus som Konsthall C. Foto: Maja Brand
”Gillar verkligen Hökarängen”
Ateljén är delad i två rum. Det är i det ena rummet, där golvet är täckt i alla tänkbara färger. som hon målar under dagarna. Det andra rummet fungerar som en form av kontor, där hon kan sköta det mer administrativa.
– Jag kan inte måla hela tiden. Men det finns annat att göra, skicka mejl och sådär. Jag har märkt att jag kan koncentrera mig och måla i fyra timmar ungefär, sen blir det inget bra längre. Men det är ju ganska tyst här, så det är ett jättebra ställe att hitta koncentration på.
Lotta bor inte i Hökarängen utan i Enskede, men spenderar sina dagar i Hökis.
– Jag är här hela dagarna, jag gillar verkligen Hökarängen. Jag gillar att kolla på folk, och man får verkligen mycket inspiration här så det är schysst.
Gör feministisk konst
Hennes konst blandar gamla tekniker med mer moderna tankar. Olja och akryl är färgerna som gäller.
– Det är lite old fashioned men med moderna motiv, det som pågår i min värld. Jag har testat andra saker men det är måleriet jag gillar. Sen har jag varit inne mycket på feministiska grejer på senare tid, kvinnans rätt. Det blir ju det som ligger nära en som man målar.
För närvarande håller Lotta på att färdigställa ett projekt som ska ställas ut på Galleri Korn i Hornstull i september. Hon har bett sina vänner att beskriva vad frihet betyder för dem, och överför sedan deras ord till duken.
Inspirationsvägg? Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowskis ateljé ser ut som ett typiskt konstnärstillhåll. Foto: Maja Brand
Frihet är en frys med bär
– Det får inte bli för mycket illustration. Det tycker jag är svårt, och det är ju liksom inte det jag gör. Så det måste bli min egen tolkning.
Någon har tyckt att det är frihet att kunna ligga kvar i sängen på morgonen. En annan att ha en frys full med bär och nyskjuten älg.
– Jag hade det här citatet på väggen: ”Frihet är inte att alla som har råd kan köpa en egen sjö”. En del kanske tycker att det är det, men om det inte är det vad är det då? Ordet är så olika för människor, men det är ändå oftast samma har jag upptäckt.
Alster. ”Jag har testat andra saker men det är måleriet jag gillar”, säger Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski. Foto: Maja Brand
Lotta Wästerlid Zmuda-Trzebiatowski 