Att få ha hand om ett gäng jättefina tjejer varje söndag är lite av en ära, samtidigt som det är kul och lite svårt också. Det är så mycket jag vill lära dem. Men så vet jag inte precis hur. Jag provar. Och vissa saker funkar jättebra. Något annat inte lika bra. Inte för att tjejerna verkar tycka att det funkar dåligt men jag märker själv att jag har en agenda, där jag inte bara vill att de ska tycka att det är kul, jag vill att de ska lära sig något, jag vill att de ska lära sig teckna på olika sätt, jag vill de ska lära sig se, inte bara göra det invanda utan verkligen se, och lära sig använda det de ser. Samtidigt får de absolut inte känna sig pressade, eller som om de gör fel eller inte är bra nog. Det är döden för all kreativitet. Tycker jag i alla fall.” Allt är tillåtet och det kan aldrig bli fel. Det är misstagen som oftast blir det bästa”. Det är de som är mina hörnstenar. Och de två sakerna krockar lite i bland med allt det där jag vill lära ut. Det är inte lätt. Men jag lär mig. Och jag hoppas att de kanske lära sig något. Tillsammans har vi i alla fall rätt  härliga eftermiddagar. Hittills har vi pratat om Morandi och Cézanne, Stina Wirsén och Stig Claesson, vi har målat ljussatta frigolitbitar och tecknat utan att titta på papperet, vi har målat frukt, pratat lite om döden (någons släkting hade nyligen lämnat detta liv, så då fick vi prata lite om det), vi har lyssnat på när Anja Tegman Bigrell sjunger och ätit kex och druckit saft. Det är nice.

Och nice är också att gå på Konstfack! inte visste jag att jag var så sugen på att lära mig saker. Inte visste jag att det var så många människor jag inte känner som jag ville känna! Inte visste jag för några månader sedan att mitt liv skulle se så annorlunda ut som det gör nu! Det känns härligt, det känns full speed och det känns som om jag inte riktigt vet vad som händer fast på ett väldigt bra sätt. I november blir det i alla fall utställning på Carousel! Det vet jag! Vi ses då om inte förr!

!

Such a Nasty Woman -I

Kvinnans rättigheter är satta under attack. Det är en obehaglig tid där våldtäkter sänds live på facebook och det under året har skrivits nya lagar både i USA och Ryssland som drabbar många kvinnors självständighet och framförallt hälsa och välstånd. Jag blir ledsen och rädd av den här utvecklingen, även om jag ser en styrka och ett rejält motstånd hos många som inte alls vill ha det så. Vi är många som kommer göra vad vi kan för att arbeta mot den här utvecklingen och jag har kommit på mitt sätt att bidra.

Jag har under en längre tid arbetat med att måla, teckna, rita och modellera tjejer. Dels tidigare med min utställning Bortom den manliga blicken på Lidköpings konsthall 2015 men jag har fortsatt långt efter det och när Trump valdes till president så började jag intensivt med det igen.

Jag har allt sedan dess valt att porträttera och representera alla de kvinnor som berörs av det som händer i världen just nu. Vanliga kvinnor som bara borde få leva sina vanliga liv, i självständighet och trygghet, kvinnor och tjejer som vi ser överallt, vänner, systrar, mammor, döttrar. Hon på bussen, i mataffären, på biblioteket, hon som opererar dig, sjunger i ett band, har 14 väninnor, fyra barn, eller ja kort sagt alla alla kvinnor vi ser runt omkring oss. Det är de, vi, som påverkas av de här som händer just nu. Jag vill visa dem, oss. Och jag kommer göra det så länge jag anser att det behövs. Fyra år om det så är.

En första chans att få se det jag har gjort hittills kommer nu på Galleri Korn i Hornstull den 1-3 september där de mindre bilder jag gjort kommer att visas. Such a Nasty Woman –I. Senare i höst, i november  kommer del två av denna utställning på restaurang Carousel, Such a Nasty Woman- II, där de större målningarna kommer att visas.

Utställningen pågår från den 1:a september- 3:e september

Vernissage 17-21 fredagen den 1:a september

Öppet lördag och söndag 12-16

GALLERI KORN, HORNSGATAN 147, STOCKHOLM

Det kommer hända mycket saker i höst känns det som. Jag har får reda på att jag ska få ha en utställning på Carousel i november med vernissage den 9:e, och jag ska ha barnkurser i min ateljé, kanske är det en utställning till på gång och kanske ska jag plugga lite också. En resa till Hongkong är också inplanerad. Det känns därför skönt att ta lite ledigt nu innan allt det börjar även om det känns som om hösten kommer att bli himla kul. Helt ledig brukar jag nu inte vara när jag har sommarlov, tvärtom, jag gillar att måla även i vårt sommarhus och hålla på lite med det jag gör här hemma, men det blir på ett annat sätt och det är alltid alltid bra med miljombyte. Det är som om idéer och tankar lämnas kvar och fylls på i takt med att man rör sig själv och jag tror det är mycket nyttigt när man sysslar med det jag gör. Idag gjorde jag sista dagen i min ateljé här i Stockholm. Tillsammans med mina två döttrar. Det var härligt och också lite vemodigt. Jag kommer sakan mitt blåa tak. Ateljén heter så. Inte jag som döpt den. Och alla färger och material som jag har där. Det bara är så. Men jag är snart tillbaka. So long som min pappa brukade säga!

Jag behövde ta lite ledigt från allt vad sociala medier heter ett tag och det var väldigt bra för mig. Jag har arbetat på som vanligt dock. Det har varit bra. Jag kommer fortsätta med det. Än är jag inte klar med detta nya behagliga. : ) Uppdateringarna kommer därför bli lite mer oregelbundna framöver och det blir ju sommar nu också så det kommer vara ett litet annat liv med lov och barn och vara på landet och så blandat med måleri ett par månader. Det blir ljuvligt! Ha det så gott allihop! Vi ses! Till exempel kan ni komma på lördag på vernissage på en grupputställning på Konstnärshuset på Smålandsgatan som jag är med i. 12-16! Välkomna!

Det är öppet hus mellan 12-16 och jag bjuder på vin och lakrits och självklart hallonsoda till den som vill ha. Det blir kul! Kom till Cigarrvägen 14 i Hökarängen, ovanför Konsthall C. Vi ses!

My new friends 2, olja på pannå, 17×21 cm, 2016, 2500 kr

Om du är nyfiken på att se de nya saker jag har gjort, eller titta på det som finns kvar från tidigare utställningar, eller om du är sugen på att bara hänga lite- kom kom kom! Billigare priser (utan galleripåslag) snacks och dricka utlovas! See you!

Adressen är Cigarrvägen 14 i Hökarängen, ovanför Konsthall C

Alltså nästa lördag den 13:e maj! Klockan 12-16. VÄLDIGT VÄLKOMMEN!!!

Så heter en bild jag gjort i veckan. De andra heter Jackie, Me and my dog in the morning och klasshatet har jag alltid med mig. En bild av Mullvaden Malva har jag också gjort som är en illustration till en text jag skrivit ute på. 

För mig är det alltid skönt när jag klarat av deklarationen, sökt stipendier och annat som ska klaras av den här tiden på året. Det känns som en ny början, en ny tid är här och en våg av arbetslust väller över mig. Jag vill bara vara i ateljén och arbeta, arbeta, arbeta. Så härligt att då få besked om att det blir utställning snart på ett ställe här i Stockholm. Tiden är inte exakt klar än så jag återkommer om tid och plats när jag vet exakt. I maj kommer det också att vara öppet hus, men jag återkommer om det också. Men det är skönt att veta att det jag väntat på nu är på gång och efter en lång ganska seg vinter kan man nu kasta av den tunga filten och köra igång med nytt. Jag har börjat på en liten historia om Malva Mullvad och hennes vänner, vilken handlar lite om det, att gå vidare och börja om efter en lite mörk tid.

Jag hade häromdagen förmånen att få besöka min dotters skola och berätta om mitt arbete. Jag var noga med att försöka berätta vad vi har konsten till och vad som är konstnärens uppgift- dvs att undersöka samhället, att ställa frågor, att ta reda på vad det är att vara människa och att få folk att känna och tänka. Känna som i att igen sig eller känna något annat. Tänka som i att tänka nya tankar eller få sina egna bekräftade. Detta var inget som verkade konstigt för barnen. De verkade helt förstå. Jag var också noga med att poängtera för dem att det inte var det perfekta som var viktigt, att misstagen ibland är det som blir bäst, att experimenterande ger nya oväntade resultat och att man måste leka. Leka och se vad det blir. Man kunde riktigt se hur de små sög i sig och liksom samlade på orden. Jag önskar de minns dem. Att de kommer ihåg att det är något annat än perfekt man oftast vill åt. Att uttryck är något annat än avbild. En liten pojke sa när jag skulle gå att han ville bli konstnär när han blir stor. Jag blev så glad av det. Jätteglad. Det kändes som jag lyckats förmedla det jag ville. Kanske kommer han att göra fantastiska grejer! De kommer de nog göra hela gänget! De var ett sånt fint gäng! Att hänga med sexåringar är bra för själen. Rekommenderar alla!