Något av det allra roligaste och största jag varit med om!

Nu har jag kommit hem från Lidköping igen. Det var så himla himla kul att vara där! Jag känner mig lite som om jag flyger på små mål. Inte var det tristare att en recension kom in i tidningen idag och att recensenten som skrivit var väldigt positiv. ”Ruskigt bra” skrev han. Det är bara så roligt. Som om det äntligen händer. Som om allt slit äntligen ger lite utdelning. Fast jag måste säga att det är roligt slit så jag har absolut inget att klaga på.

Vi kom till Lidköping i onsdags. Tavlorna hade anlänt lite före oss och vi började genast packa upp.

Min man Fredrik är bra på att se vilka bilder som passar att sitta tillsammans och vi hjälptes åt att placera ut tavlorna så som vi trodde vi skulle ha dem.

Dagen efter började vi spika. Det var ett ganska mastigt jobb men det blev bra. Jag blev så nöjd som jag aldrig har varit förut och grät till och med lite till min egen stora förvåning för bilderna kom liksom till sin rätt på något sätt. Det kändes så stort. Så härligt. De hade gjort så fint de som jobbar där och de var så vänliga.

Jag kände och förstod att det här är det största som någonsin har hänt mig yrkesmässigt. Vi blev bjudna på lunch på tjusigt ställe och så kom det journalister och intervjuade mig. Det var roligt att få berätta om det jag gjort och få intresserade frågor från människor som ansträngde sig för att förstå, var nyfikna och ville veta mer.

Vi jobbade hela dagen med hängningen och var ordentligt trötta på kvällen. Men härligt trötta. Det var helt enkelt en fantastisk dag för mig. Min bästa jobbdag någonsin.

På fredagen var journalisternas arbete i tidningen.

http://www.lidkopingsnytt.nu/…/bortom-den-manliga-blicken-…/

Det var lite kul att se. Och sedan kom kom en recensent och pratade med mig och tittade på utställningen. Det var också väldigt roligt och intressant. Lite pirrigt för inte visste jag vad han skulle tycka men samtidigt var jag verkligen nöjd med hur det hela såg ut så jag kände att jag verkligen gjort mitt bästa och inte kunde göra mer.

På lördagen var det så dags för vernissage. Min familj och vänner från Stockholm kom och ca 150 stycken till. Det var helt fantastiskt. Jag saknar ord för hela denna upplevelse men ingen kan väl säga något annat än att nöjdare tösabit finns inte. Jag vill tacka alla i Lidköpings konstförening och speciellt Kenneth Carlsson. Det var väldigt väldigt kul det här. Utställning hänger till den 25: e april!

TACK!