Med skissblocket bredvid mig fullt av idéer jag vill göra, testa, prova och en väldigt skön vecka i ateljén bakom mig. Det funkar. Det finns. Det händer. Så känns det ibland när det man tänkt på liksom kommer igenom. Jag vet inte om det funkar för andra. Jag vet inte säkert om allt är klart eller som det ska. Men för ögonblicket är det bra. Och jag ser så mycket fram emot januari när jag ska få visa allt i Lund. Och i mars när jag ska få åka till Lidköping. Det är så spännande. Så här spännande har det ju egentligen aldrig varit för mig förut. Och lite nervöst är det. Men jag åker en liten bit varje dag och jag tror jag kommer närmare och närmare något som jag kan vara nöjd med. Lite lite närmare för varje dag. Här är lite av det jag gjort.

Jag älskar min ateljé, jag älskar det jag gör. Men det händer ibland att jag funderar på vad det är jag håller på med. Det händer kanske alla. Men för mig yttrar det sig oftast som en längtan efter att få tillhöra något, en arbetsplats av någon sort, där folk väntar på en och behöver en. Imorse undrade jag därför om jag skulle bli sjuksköterska kanske? Om man kanske skulle ta och skaffa sig den utbildningen? Jag tittar lite på nätet efter utbildningar. Sen åker jag till ateljén. Och där glömmer jag alla sådana tankar. Där finns färg och dukar, bilder och böcker som liksom bara väntar på att få arbetas på. Så är det. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag håller på med. Men här är lite av det jag gjort och gjort om på sistone. 

Nu börjar hårdarbetet inför utställningen i Lund i januari.

Jag tror den kommer att heta ”Kärlek, vänskap och mittemellan”

Jag var i Lund förra veckan och träffade en gallerist. Jag blev jätteglad när det viasade sig att han var intresserad av att ställa ut mig. I januari, den 10:e är det vernissage. Det ska bli jättekul! Fantastiskt! Plötsligt händer det liksom.

Idag kom min goda goda vän Sandra, som i vanliga fall bor på Mallorca, och hälsade på mig i ateljén, det var underbart. Önskar jag kunde träffa henne oftare.

Mina senaste målningar ser ut så här.

Vi var borta bara i tre dagar men det var som om det äntligen blev fart på min skalle. Ordentlig fart. Tankarna snurrade och snurrade, slog volter och slog runt. Jag ifrågasatte, tänkte om , tänkte nytt. Och plötsligt stod det klart för mig vad jag vill göra härnäst. Hur jag vill att målningarna ska se ut. Här är början på det.