På lördag kl12-16 är det vernissage på en utställning på Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, som jag är med i. Alla som är med har gjort en bild i storleken 40×40 cm. Jag målade en hel del förra veckan och här är det som jag gjorde bland annat. Har inte kommit på titlar till alla än men Up and about i Årsta heter den med höghusen och flera personer. Mot världen heter den med tjejerna och huset bakom. Välkommen på lördag om du har vägarna förbi.

Jag vaknade i söndags morse och började testa det här med vattenfärg och tryck och hur det kanske kan fungera tillsammans. Jag tror det fungerar bra. Har också gjort några fler tryck hos Crimson, som jag tycker är väldigt bra faktiskt. Jag ska ha med lite olika tryck på utställningen i januari men nu tror jag att jag har det jag ska ha till det.       Det börjar bli dags att gallra ut vad som ska vara med på utställningen i stort. Jag inser att jag har typ så det räcker och lite till och måste börja arbetet med att gallra ut vad som ska med. Det är det svåraste som finns tycker jag. Efter en stor upprensing och iordningsställande i ateljén så har jag nu allt under kontroll och vet vad jag har men måste börja tänka ut ordentligt vad det är jag vill ha med. Jag tror min käre make kommer att få hjälpa till med det arbetet i helgen.

Själv tog jag paus i det arbetet och åkte till bibblan för att söka ny inspiration. Det fann jag. Denna underbara bok tex fick följa med mig hem.  Så nu börjar jag måla inför Lidköping i mars. Har redan en del grejer såklart men nu blir det fokus på det. Började i går. Blev inte riktigt nöjd så jag åkte dit tidigt i morse och fortsatte. Det betyder inte att det är klart, kanske ändrar jag igen men jag måste känna mig nöjd för tillfället med det jag har i ateljén annars får jag hålla på tills jag är det. Så är det bara. De här nedan har sin grund i en av mina idoler Nico, som sjöng i Velvet Underground. Hade en idé om att jag skulle göra förebilder jag har som hon, tex Janis Joplin,Debbie Harry med flera men mitt övergriande tema är ”Bortom den manliga blicken” så vi får se om det fungerar. Jag tror att jag är inne på ett litet annat spår nu än att bara göra dessa kvinnor. Kanske mer som barn. Innan den manliga blicken satte in. Men vi får se vad det blir. Väldigt sugen på att fortsätta nu.                

Jag började veckan med att prova på att måla akvarell i lite större skala. Jag har aldrig gjort det förut. Det var svårt att få det som jag ville. Jag tror man behöver lite mer speciella verktyg. Och jag kände inte igen mig. Det var frustrerande. Ganska ordentligt. Jag tappade lite. I tron på mig själv. Och det kändes liksom fel. Men så tänkte jag, det är inte jag, ju, det här. Så här jobbar inte jag. Jag mindes plötsligt hur min lärare, tutor som det hette,  på St Martins en gång sa till mig att jag skulle vara ‘bold’, när jag frågade om jag skulle satsa på måleriet eller inte, och så kom jag liksom på att det var det jag skulle vara, igen.  Så skönt. Att komma på vad det är som är jag . Och hur jag ska göra. Kan bara göra på mitt sätt. Och det är det jag ska göra.

Har inte gett upp akvarell men vet nu hur jag ska göra. Och vad.

En god vän till mig gjorde mig också påmind om vad det är som är allra allra viktigast för mig. Inte helt medvetet men hon gjorde i alla fall det. Det stod väldigt klart för mig plötsligt att jag är måleri. Inget annat. Allt övrigt kommer i andra hand. Och då menar jag när det gäller yrke och vad jag gör,  vad jag vill ägna min tid åt och vad jag vill vara. I det stora hela är annars min familj allra viktigast av allt. Men när det gäller yrke och måleri finns inga kompromisser. Det är allt eller inget. It is what I do. Or I will not do it at all.

Sen har jag också provat att trycka lite grejer på ett fint fineart papper.Både i färg och i svartvitt. Det är till utställningen i Lund. och det funkade fint. Det blev bra!

Med skissblocket bredvid mig fullt av idéer jag vill göra, testa, prova och en väldigt skön vecka i ateljén bakom mig. Det funkar. Det finns. Det händer. Så känns det ibland när det man tänkt på liksom kommer igenom. Jag vet inte om det funkar för andra. Jag vet inte säkert om allt är klart eller som det ska. Men för ögonblicket är det bra. Och jag ser så mycket fram emot januari när jag ska få visa allt i Lund. Och i mars när jag ska få åka till Lidköping. Det är så spännande. Så här spännande har det ju egentligen aldrig varit för mig förut. Och lite nervöst är det. Men jag åker en liten bit varje dag och jag tror jag kommer närmare och närmare något som jag kan vara nöjd med. Lite lite närmare för varje dag. Här är lite av det jag gjort.

Jag älskar min ateljé, jag älskar det jag gör. Men det händer ibland att jag funderar på vad det är jag håller på med. Det händer kanske alla. Men för mig yttrar det sig oftast som en längtan efter att få tillhöra något, en arbetsplats av någon sort, där folk väntar på en och behöver en. Imorse undrade jag därför om jag skulle bli sjuksköterska kanske? Om man kanske skulle ta och skaffa sig den utbildningen? Jag tittar lite på nätet efter utbildningar. Sen åker jag till ateljén. Och där glömmer jag alla sådana tankar. Där finns färg och dukar, bilder och böcker som liksom bara väntar på att få arbetas på. Så är det. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag håller på med. Men här är lite av det jag gjort och gjort om på sistone. 

Nu börjar hårdarbetet inför utställningen i Lund i januari.

Jag tror den kommer att heta ”Kärlek, vänskap och mittemellan”

Jag var i Lund förra veckan och träffade en gallerist. Jag blev jätteglad när det viasade sig att han var intresserad av att ställa ut mig. I januari, den 10:e är det vernissage. Det ska bli jättekul! Fantastiskt! Plötsligt händer det liksom.

Idag kom min goda goda vän Sandra, som i vanliga fall bor på Mallorca, och hälsade på mig i ateljén, det var underbart. Önskar jag kunde träffa henne oftare.

Mina senaste målningar ser ut så här.